14 juli 2008

Halv-IM och att lära sig älska smärta

Så var genrepet med stort G avklarat, och det var bland det roligaste och jobbigaste jag någonsin har gjort. Det är nästan synd att kalla det ett genrep för bara själva tävlingen (Sövde triathlon, halv-IM) i sig var på riktigt (vilket genrep sällan är annars) och utgjorde ett stort mål i sig själv (för ett år sedan hade jag aldrig kunnat få för mig att simma 1900m, cykla 90km och springa 21km, åtminstone inte på samma dag, så visst var det ett mål i sig att klara det). Mer specifikt var målet att om inga missöden inträffade göra det under 5 timmar. Men låt oss börja från början.

Resan började på lördagseftermiddagen med gemensam resa med några andra från KSS (Per F, PerJ, Cecilia) ner till Sövde utanför Sjöbo. Vi skulle bo i ett vandrarhem på en camping, vilket var ganska trevligt, om man bortser från att hela huset hade extremt knarriga golv, ingen stabil temperatur (typ 30 grader när vi lade oss och typ 15 grader vid 4-tiden när täcket var avsparkat), och en snarkande lagkamrat (inga namn). Sov kanske runt 4 timmar totalt, delvis också med tanke på anspänningen inför loppet. Upp kl 7, pressa i sig massa mat (keso, drickyogourt, två mackor med philadelphiaost och en halv liter apelsinjos), packa ihop allt, dammsuga rummet, iväg till tävlingsområdet och incheckning av cykel och utrustning i växlingsområdet.

På kvällen innan hade vi kört cykelbanan med bil och jag hade blivit lite avskräckt med tanke på dålig asfalt (hur kul är det att köra ner i ett hål lite då och då) och mycket backar. Ett annat osäkerhetsmoment var vattentemperaturen. På lördagen hade den uppmätts till 21 grader, vilket (om temperaturen inte behagade att sjunka i Sövdesjön) skulle innebära att inga våtdräkter skulle vara tillåtna under simningen (antar att de var tillåtna på cyklingen och löpningen ändå för den som var lagd åt det hållet ;). För en medelmåttig simmare som jag (tänk att jag kallar mig själv medelmåttig, när jag för typ 9 månader sedan snarare skulle använt benämningen ´kass´ eftersom jag inte kunde crawla mer än 2 längder utan att få enorm syreskuld) ger vätdräkten lite välbehövlig flytkraft så jag höll tummarna för att nattens 15 grader (något positivt skulle det väl vara med att jag låg och frös halva natten) skulle sänka temperaturen i sjön. Och mina böner besvarades för på morgonen var temperaturen typ 20 grader.



Tog plats mitt i fältet innan simstarten (helst skulle jag ju undvika brutet näsben (genom att ligga bakom någon långsam) eller att bryta någons annans näsben (genom att ligga framför någon snabb)). Det visade sig att jag hamnade ganska rätt direkt och efter en stund tunnades fältet ut och jag kunde simma på ganska ostört. Simningen flöt (!) på ganska bra och det blev aldrig superjobbigt.



Vid varvningen hörde jag lite hejarop från KSS-supportrarna (Fredrik, Hanna, Cecilia, Nikodemus ("Heja Chrille" måste vara hans första ord, eller?;)) och det gav mig lite ny energi trots igenimmade glasögon. Hade aldrig någon koll på tiden men det var ganska skönt att bara köra på känsla med en liten spurt på slutet. Upp på stranden, av med mössan, ner med våtdräkten och in i växlingsområdet, växlingen gick hyfsat smidigt och sen var det bara att tuta och köra. Priset för billigast cykel hade jag redan tagit hem så nu var det upp till bevis för att bevisa att triathlon inte är en materialsport.




Cyklingen rullade på bra och det var riktigt kul att fräsa förbi triathleter med diskhjul och aerohjälm på min Busetto med stålram och kassa hjul. Det gav en liten extra kick varje gång, haha. Som bilden nedan visar hade jag kul nästan hela cyklingen. Jag lyckades hålla relativt jämnt tempo alla 3 varven, även om jag släppte av lite på slutet för att förbereda inför löpningen. Totalt tryckte jag i mig (vilket uppenbarligen var ganska mycket jämfört med mina mer rutinerade lagkamrater) 3 energikakor och 2.5 flaskor sportdryck.




Växlingen till löpningen gick smärtfritt. Jag kostade på mig att knyta skorna ordentligt och glömde inte kepsen (misstaget från Sthlm maraton förra året har jag gjort för sista gången). Hade ingen koll alls på tiden (glömde kolla cykeldatorn innan jag steg av) med fortsatte bara att köra på känsla, vilket var riktigt skönt. På väg ut på löpmomentet på bilden nedan.




Passerade direkt ett par personer och försökte trippa extra lätt förbi för att sänka dem lite extra ;) De 21 kilometrarna var uppdelade på 4 varv och lyckades hålla 21 minuter på alla varven i stort sett, vilket var kul men plågsamt. Förstod att Rikard (förste KSSare) hade tappat när jag inte längre såg honom i samband med vändpunkten på 3e varvet, och jag började bli orolig för att något hade hänt.




På nästa varv mötte jag en gående och helt slut lagkamrat och försökte heja på så gott det gick. Trots en liten slutspurt (hade damsegrarinnan precis framför mig som morot) lyckades jag aldrig komma ifatt Rikard, men bara knappt en minut efter i mål var jag mer än nöjd ändå. Mitt tidsmål hade ju trots allt krossats med över 25 minuter. Sluttiden i mål blev 4.34.28 (29.50/2.37.30/1.24.36) vilket gav en 12e plats totalt (9a i Seniorklassen, fick stryk av 3 40+are) av ca 115 startande män. http://gallery.josnet.se/trisyd/motri/nyamotri/resultat2008.xls




KSSare i målområdet, frv Rikard, jag, Per F och Per J och någon okänd snubbe i mitten.

Trots en relativt smärtsam upplevelse innehöll loppet en hel del ´halleluja moments´och jag njöt av stämningen, utmaningen, upplevelsen och av att kroppen klarade påfrestningen. Jag tror vägen till framgång är att köra på känsla (snarare än slaviskt efter klocka) och att försöka njuta så mycket det går på vägen. Ser fram emot Kalmar. Då ska kroppen klara dubbla distansen, och förhoppningvis ska jag kunna njuta lite under tiden där också...

1 kommentar:

Struts sa...

Kul att det gick bra! Men synd att man missade Nicos första ord.. :-( Du verkar vara som klippt och skuren för triathlon. Ser själv fram emot Kalmar när man läser ditt inlägg.