På väg mot målet i Kusthalvmaran 2008...
Drömde om Järnmannen i natt, och av någon anledning vaknade jag hela tiden, precis som om jag var nervös i sömnen och inte kunde slappna av. Det är nu jag börjar inse att det faktiskt bara är lite drygt 3 veckor kvar, och i helgen ska jag köra genrepet, en triathlontävling i Sövde på halv-ironman-distans. Har kört vila / äta mycket-taktiken de senaste dagarna för att låta benen vila inför kommande strapatser. Antar att jag får köra samma taktik efter loppet på söndag, 1.9km simning, 9 mil cykel och 21 km löpning tillåter nog ingen annan taktik, åtmistone inte under nästa vecka. Fast får väl fortsätta beta av öar i min Zoot-våtdräkt medan benen återhämtar sig.
När jag kollapsade på Sthlm marathon förra året var jag väldigt missnöjd med mig själv för att jag hade missat målet som jag hade haft under hela våren. Varför gick jag ut så fort, varför drack jag inte mer på varje station, och varför hade jag ingen keps med mig (inte konstigt att jag fick solsting om jag sprang utan keps i solen i 28-gradig hetta)??? Förberedelserna hade varit bra, och formen var god, och det var inte förrän långt senare jag insåg att VÄGEN till målet (inkl ständig träningsverk i benen, ett långpass i nya skor som gjorde att jag tappade nageln och många karaktärsbyggande(?) intervallpass) faktiskt var lika betydelsefull som att klara själva målet. Så fort jag insåg det kunde jag utnyttja denna insikt till att (med hjälp av maratonträningen) slå pers på halvmaran och springa min första ultramaraton. Så vad är lärdomen av detta? Jo, att det självklart är livsviktigt att ha olika mål i livet (alldeles för många utnyttjar inte sin fulla kapacitet för att de helt enkelt inte provar sina gränser, vilket är synd eftersom det är ett bra sätt att utvecklas som människa), MEN att vägen till målet ibland kan vara minst lika viktig, utmanande och rolig som att klara själva målet.
Försöker njuta så mycket jag kan av vägen mot mitt nuvarande mål, för skulle jag av någon anledning missa det (giltiga anledningar är drunkning, brutet ben eller cykelhaveri, allt annat kan man kämpa sig igenom) så har jag iallafall haft kul under vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar