24 oktober 2008

Änglavakt

Gårdagens cykelpass hem från jobbet kunde slutat riktigt illa. För en gångs skull var jag glad över att komma hem med en lätt stukad fot och riktigt ont i ena låret. Om man tänker på alternativen så kändes det som en vinstlott att bara vara lätt skadad efter passet. Trots att min cykel inte har någon pakethållare verkar det som om någon åkte med mig och räddade mig i sista sekunden. I ett ögonblick av ouppmärksamnet, med bara en hand på styret, körde jag i en grop i vägen så att cykeln började vobbla fram och tillbaka. Jag hade ingen kontroll alls och eftersom fötterna satt fast funkade inte instinkten att sätta ner dem för att stanna. Vet iofs inte om det skulle hjälpt ändå. Jag körde ju ändå 30km/h och bilarna som kom bakom höll ungefär 70 km/h. Innan jag fick stopp på cykeln genom att lyckas få tag i styret och slänga in kroppen mot diket var jag bara centimeter från att bli påkörd av en van vars förare lyckligtvis såg mig och gjorde en undanmanöver. Pulsen stack upp mot 200 och efter några minuters pustande i vägkanten kom vanen tillbaka och frågade hur det hade gått och om jag var skadad och behövde skjuts. Medmänsklighet när den är som bäst. Foten och låret gjorde ont, och kedjan hade hoppat, men jag var tillräckligt ok för att kunna fortsätta hemåt på egen hand. Med TVÅ händer på styret. Vem som åkte med på min osynliga pakethållare? Min skyddsängel såklart...

5 kommentarer:

Fredrik sa...

OJ! Va hemskt. Blev nästan lite gråtfärdig här. Va nära att det kunde gått riktigt illa. Blev helt tagen. Jag kanske ska köpa cykel idag. Får nog tänka igenom det en gång till? Nej, jag vet inte vad jag ska säga. KÖR FÖRSIKTIGT!

alexander sa...

men lille pågadrummel då, vad har du nu gått och gjort?!? Va? Bäst du slutar med de där utsvävningarna å börjar lira soduko på heltid ;-)

gött att det slutade väl iaf...

men du, huga vad du tränar!?! Hur ska vi nånsin kunna leva upp till våra amerikanska ideal med ett standard-BMI på 167... :-)

Un abrazo,
- Don Alejandro

Anna sa...

Skönt att det gick så bra trots allt. kram Anna, Jens och Elsa

Anonym sa...

Tjena. Tur i oturen, att det gick bra iaf. Jag har fem stygn i hakan efter en liknande upplevelse. Kedjan hoppade i en uppförsbacke.

Mvh Micke

Christian sa...

Aj, det låter inte skönt Micke. Tack alla för omtanken. Och se upp i trafiken!