Omslags-doldis

Imorgon kommer nya Outside träning ut i butik. Köp den eller låna av mig.

Lovely

First outdoor biking this year

Lactate acid testing

7 stings and 50 mins later i was exhausted but pleased. This was fun. Result that came out was that I have a Vo2max of 76 ml/kg/min. Found this on wikipedia ;)

"World class male athletes, cyclists and cross-country skiers typically exceed 75 ml/kg/min and a rare few may exceed 85 ml/kg/min for men and 70 ml/kg/min for women."

Simcamp med Colting och Pasi

Full av nya intryck, proppmätt av en stor portion lunch, och inspirerad till tusen att ta mig an utmaningen att ta nästa steg mot Sverigeeliten i långdistanstriathlon, lämnade jag Herrljunga igår eftermiddag. 2,5 dygn enbart fokuserade på att bli en bättre simmare, i sällskap med andra tri- och träningsnördar, ingen dator, inget jobbande, ingen TV, inget annat att göra (Herrljunga är inte världens centrum precis) än att snacka träning, simma, äta och sova. Skönt att för en gångs skull ta sig tid att stretcha ordentligt, ta en tupplur efter lunch innan nästa träningspass, få mat serverad direkt efter passen och bara fokusera på en sak. Att bli mer lik en fisk. Och med två av Sveriges mest rutinerade triathleter på bassängkanten kunde det ju inte bli annat än kul och inspirerande.

Tack Sara m familj för chansen att få spendera 10 000m i poolen med andra nördar, ivrigt påhejad av två legender. Förvandlingen från medelmåttig simmare till någon att räkna med även under första halvan av tri-tävlingar har börjat. Se upp i vattnet nästa sommar.

Segerintervjuer är ju alltid roliga

Klockan är 04.39, har precis satt mig på tåget mot Göteborg. Säga vad man vill om att stiga upp vid 03.50 en måndagmorgon men det finns något fridfullt, avslappnande och inspirerande med att gå genom tomma, tysta gator kompanjerad av solens första strålar för dagen och några kvittrande morgonpigga fåglars hesa morgonserenad. Ögonlocken känns sådär lagom tunga, tillräckligt öppna för att kunna se ut över ett vaknande landskap men tillräckligt mycket John Blund-pulver för att kunna småslumra ytterligare ett par timmar på vägen.

I lördags vann jag min första pokal i livet i vad som var tänkt som ett högkvalitativt brickträningspass med 5 mil cykel som uppvärmning, följt av 10kms-loppet Kristianopel Runt, och sen 4 mil cykel som ”nervarning”. Benen kändes som allt annat än tegelstenar efter den inledande cyklingen och med 12 min till start anlände jag till tävlingsstarten och fick höra mitt namn läsas upp av speakern som en av favoriterna på 10km-distansen. Första gången det

händer. Hade ingen direkt koll på motståndet, men eftersom det bara var ett träningspass så spelade det ju egentligen mindre roll. Visade sig att jag knappt hade något motstånd och hade jag bara varit ute efter att vinna loppet hade jag nog kunnat småjogga mig igenom loppet. Men målet för dagen var ju att få till ett bra genrep inför 5 veckors triathlontävlingar.

Blev sololöpning i stort sett hela loppet och passerade halvvägs på 17.15. Hade egentligen inga direkta tidsmål men kände väl att 36 min borde vara rimligt trots cykelpasset innan loppet.

Med ett par kilometer kvar insåg jag att det kanske t.o.m skulle bli möjligt att springa på runt 35 min så jag ökade takten lite ytterligare. Sista kilometern var den näst snabbaste (näst efter den första) och gick på 3.17. Benen kändes oväntat bra, och när jag efter en spurt förbi hejaklacken korsade mållinjen och tittade på klockan insåg jag att jag hade lyckats med konsstycket att slå nytt pers, 34.31. Snacka om jämn pacing, andra halvan gick bara 1 sekund långsammare än första.

Skönt med ett rejält formbesked såhär inför de intensiva triathlonveckorna som ligger framför. Formen är bättre än någonsin, och nu ska jag bara slipa lite på simformen den sista veckan inför Örserum triathlon (1500m/40km/10km), där målet är att ta mig under 2.08, slå nytt klubbrekord och ha topp 3 snabbaste löptid av alla. Vi får la se hur det går.

Lördagens andra glädjeämne var att pappa sprang sitt första löplopp någonsin, 53 år ung brände han av en halvmara på 2.13. Nästan 17 minuter snabbare än sin måltid på 2.30.

Och trots att han direkt efter målgång sade att det definitivt vad första och sista gången som han avverkade en halvmara, så gick det inte att ta miste på glädjen och känslan av att klara av något han aldrig trodde att han skulle ge sig på. Jag blir inte förvånad om han står på startlinjen nästa år också när Kusthalvmaran går av stapeln. Och pappa, du kan räkna med mig som hejaklack!

Semesterns sista dag

De senaste 3 månaderna har varit mitt livs längsta semester. Visserligen utan semestertillägg och med något mindre pengar på lönekontot än förut. Men jag har försökt att njuta trots osäkerheten om hur länge semestern skulle vara (=när jag skulle hitta ett nytt jobb) . Med vetskapen om att min framtid och livet i allmänhet vilar tryggt i Guds hand, har det varit ganska lätt att se de senaste månaderna som semester snarare än att bli panikslagen över en oviss framtid. Tryggheten att veta att det finns någon med makt över allt på jorden som älskar lilla mig och vill mitt bästa är större än all oro i världen. Därför känner jag mig också säker på att det nya jobb som från och med måndag blir min nya heltidssysselsättning (tillbaka till träning på fritiden, grrrr) kommer att bli roligt, utmanande och utvecklande. Key Account Manager på Appello Systems AB i Göteborg så det blir veckopendling framöver.

Under sista lediga veckan passar jag på att toppa semestern med en sista veckas hårdträning som grädde på moset. Formen är bättre än någonsin coh snart får Sveriges triathlonelit se upp...nåja har väl en bit kvar dit, men avståndet krymper sakta men säkert. Sitter på balkongen och mumsar på en apelsin, det är sommarvärme, och dagens 2 träningspass är redan avklarade. Kickstartade dagen med ett 2-timmarspass på cykel med Fredrik N, min oas i triathlonöknen, kajplats i stormen och sim- och cykelpolare nummer uno på senaste tiden. Vi avslutade rundan med fika på Nyfiket. Viktigt med kolhydratspåfyllning direkt efter passet :)

Efter en kort löpning och 30 min styrka på Friskis och Svettis, blev det lunch på balkongen i eftersvettningsmode (tröja och strumpor av). Sen tog jag tillfället i akt att hälsa på lillebror Andreas som passande nog praoar på Waynes Coffee i två veckor. Cappucino, mini-biscottis och DN. In tha sun. Ja jag är ganska nöjd med min semester. Och tur är väl det för i sommar lär det inte bli mycket av den varan. Njut av solen och låt bli tändstickorna ikväll. Happy Valborg!

Colting som hälsominister

Jonas Colting, en av Sveriges bästa  och genom tiderna framgångsrikaste triathleter har genom 15 års empirisk (med sin egen kropp) erfarenhet många intressanta poänger som bör lyftas upp i ljuset angående hälsa, kost och träning. Alla bör läsa, begrunda och ta till sig. Här är artikeln från Runners World. Sverige behöver en Hälsominister som genom kunskap, erfarenhet och modet att stå upp emot livsmedelsindustrins processade halv- och helfabrikat, margariner och raffinerade produkter kan vända den negativa hälsotrenden i landet. Och som prioriterar mer gymnastik och lärande om kost och hälsa i grundskolan och större anslag till idrottsföreningar. Fokus för en hälsominister bör inte bara vara förbättrad sjukvård, för med tillräckligt bra proaktiva åtgärder så slipper ju folk bli så sjuka så att vårdköerna exploderar och patienterna får ligga i korridorerna. Ut med Maria Larsson, in med Jonas Colting.

Vår, cykling och förslappning

Våren är här. Och hur firar man det på bästa sätt. Jo genom att ge sig ut på ett långt cykelpass såklart. Sitter och smuttar på dagens andra hemmagjorda cappucino. Benen är precis lagom trötta och humöret på topp. 85 km varav det mesta i motvind (kändes det som). Men så länge solen skiner så får det blåsa hur mycket det vill. Stannade även till för en timmes fika/pratstund hos Mormor och Morfar. Morfar var ute och sågade ved, 82 år gammal men still going strong. Jag älskar respektlösheten som många äldre (ja iallafall mormor, morfar och farmor) har för långa cykelsträckor. När de växte upp på 30, 40 och 50-talet var cykeln det enda naturliga transportmedlet för större delen av befolkningen. Farmor berättade i höstas när jag hälsade på henne under en cykelrunda att hon och farfar en gång cyklade till Sölvesborg (för er som inte kan Blekinges geografi är det kanske 8 mil från Karlskrona) för att gå på marknad. Sen cyklade de samma väg tillbaka samma kväll. Och de hade minsann inga racer-cyklar...

Morfar berättade idag att han cyklade varje dag till och från jobbet under många många år innan de hade råd att skaffa bil. 2.5 mil hade han, enkel väg. Och när de skulle till tandläkaren var det bara att cykla in till Karlskrona 2.5 mil, laga tänderna, och sen cykla hem "och spotta blod hela vägen". Dessutom cyklade de till Jönköping en gång för att sedan cykla hem några dagar senare.

Bilindustrins framtåg på 60- och 70-talet när varje familj skaffade sig minst en bil, har lett till en enorm förslappning. Jag vore inte förvånad om vi om några år ser medellivslängden i Sverige minska igen efter att ha ökat stadigt de senaste kanske 100 åren. När mormor, morfar och farmor och den generationen är borta så är det dags för "generation bilberoende" att bli gamla, och jag vore förvånad om de hugger ved när de är 82!

Radio och uthållighetsutmaningar

En gång är ingen gång brukar man ju säga, så när jag igår var med i radion (lyssna här, intervjun börjar efter 5:30) för andra gången på bara några månader så får jag väl akta mig så att jag inte fastnar i radioträsket :) med tanke på att det som händer två gånger oftast händer både tre och fyra gånger enligt andra ordspråk. Men kul var det så det finns väl risk att det blir fler gånger om tillfälle ges. Ämnet för dagen var Spotify, en ny riktigt intressant musiktjänst som säkert kommer slå ut såväl skivor som olaglig nerladdning på sikt. Kolla på www.spotify.com och om du vill ha en inbjudan till att använda gratistjänsten så skriv en kommentar (inkl mailadress) nedan så ska jag försöka fixa det.

Annars rullar dagarna på, mycket träning blir det för tillfället, och mellan träningspassen en massa läsande. Har plöjt allt ifrån en japansk skönlitterär bok på 700 sidor, en självbiografi av Stefan Holm till böcker ur gamla testamentet. Har även bestämt mig för vad årets första utmaning ska bli.  Med några tunga träningsmånader bakom mig känner jag att benen, kroppen och knoppen är redo för en ny ultramara (alltså ett löplopp som är längre än en marathon). Denna gången tänkte jag prova en lite annorlunda tävling utanför Sthlm (Ursviks Ultra). Start vid kl 0.00 natten mellan den 4e och 5e April. Löpning hela natten, 75 km i kuperad terräng med pannlampa, kan det bli roligare?

Julgodis a.k.a Chrilles energikakor

1 dl socker

1 dl grädde

1 dl sirap

4 dl havregryn

1 dl russin

1 dl krossade nötter av valfritt slag

Ingrediens 1-3 kokas tills de har nått en temperatur av 122 grader eller klarar kulprovet. Häll sedan den varma massan över ingrediens 4-6. Blanda. Smeta ut på bakplåtspapper i en 1-2 cm tjock kaka. Låt stelna=kallna. Skär i små bitar för att få julgodis och STORA för att få hemmagjorda energikakor. Easy peasy.

Energitätheten i dessa godbitar är extremt hög och det finns egentligen bara två tillfällen jag skulle rekommendera dem...runt jul och vid långa träningspass...GOD jul!

Änglavakt

Gårdagens cykelpass hem från jobbet kunde slutat riktigt illa. För en gångs skull var jag glad över att komma hem med en lätt stukad fot och riktigt ont i ena låret. Om man tänker på alternativen så kändes det som en vinstlott att bara vara lätt skadad efter passet. Trots att min cykel inte har någon pakethållare verkar det som om någon åkte med mig och räddade mig i sista sekunden. I ett ögonblick av ouppmärksamnet, med bara en hand på styret, körde jag i en grop i vägen så att cykeln började vobbla fram och tillbaka. Jag hade ingen kontroll alls och eftersom fötterna satt fast funkade inte instinkten att sätta ner dem för att stanna. Vet iofs inte om det skulle hjälpt ändå. Jag körde ju ändå 30km/h och bilarna som kom bakom höll ungefär 70 km/h. Innan jag fick stopp på cykeln genom att lyckas få tag i styret och slänga in kroppen mot diket var jag bara centimeter från att bli påkörd av en van vars förare lyckligtvis såg mig och gjorde en undanmanöver. Pulsen stack upp mot 200 och efter några minuters pustande i vägkanten kom vanen tillbaka och frågade hur det hade gått och om jag var skadad och behövde skjuts. Medmänsklighet när den är som bäst. Foten och låret gjorde ont, och kedjan hade hoppat, men jag var tillräckligt ok för att kunna fortsätta hemåt på egen hand. Med TVÅ händer på styret. Vem som åkte med på min osynliga pakethållare? Min skyddsängel såklart...

Vackra färger, segelflygning och träningsprogram

Dags för en ny vecka. Vädret gör mig glad. Strålande sol, gul-röda träd och klarblå himmel. När hösten skapades slet nog gud ut ett antal färgpaletter och miljontals penslar. Bara för vår skull. Appropå färglada saker, så är min röda iPod på väg nu. Fick en segelflygning i födelsedagspresent i förra veckan av Malmströms, riktigt coolt, får vänta tills i maj, men sen bär det av. Kul att Fredrik har kommit igång med bloggandet igen. Keep it up! Sen tar jag mina första stapplande steg som nybliven, självutnämnd PT (med betoning på självutnämnd). Alltså Personlig Tränare. Det är grymt inne att ha en PT, och två stycken som är med i matchen är Emelie och Sara. De är alltså mina försökskaniner fram till nyår. Får se hur det går.

100 armhävningar

För mig som gillar att tänja på mina fysiska gränser och krossa mentala barriärer var det svårt att inte anta utmaningen när några av mina arbetskamrater skulle ge sig på detta. Du kan väl också prova så får vi se om det funkar. Med denna metoden och bara 30 min i veckan ska ALLA kunna lära sig göra 100 armhävningar utan att vila, på bara 6 veckor. Återstår att se om det går. Vem är på? Jag börjar på måndag. http://hundredpushups.com/index.html

Det bästa sättet att börja en ny vecka

Ja, i alla fall som jag ser det. Ett löppass på måndagsmorgonen är en grym tradition som jag tycker du ska testa. Jag kom ihåg när vi bodde i Malmö och jag alltid försökte komma ut på måndagsmorgonen och springa på Ribban (stranden) för att andas lite frisk havsluft, börja veckan med lite schyssta vyer och låta kroppen springa av sig eventuell trötthet och få lite inspiration inför den nya veckan. Oslagbart. Fokus ligger på att titta, lukta och lyssna på omgivningen, inte på något visst tempo.

Brunnsparken / skogen bakom brunnsparken i morse. Fåglarna kvittrar. Första riktiga höstdagen. Höstsol. Vindstilla. Passerar en spegelblank sjö. Testar en helt ny led i snårig terräng. Springer fel ett antal gånger, skönt, för det betyder att jag får vara ute längre innan jag måste till jobbet. Redo att möta veckans strapatser. Redo för vad som helst. Snabb dusch och sen in i dimman på jobbet. Ser fram emot nästa måndagsmorgon.

For my english speaking friends (och för svenskar som vill skratta lite) I tried Google Translator for the first time…

The best way to start a new week

Yes, at least as I see it. A löppass on måndagsmorgonen is a cruel tradition that I think you should try. I remember when we lived in Malmo, and I always tried to come out on måndagsmorgonen and slot in the bar (the beach) to breathe a little fresh sea air, start week with some nice scenery and allow the body to run off any fatigue and get some inspiration for the new week. Oslagbart. Focus is to look, smell and listen to their surroundings, in no particular tempo. 

Kaivopuisto / woods behind brunnsparken this morning. The birds chirps. The first real höstdagen. Höstsol. SSE. Pass a spegelblank lake. Testing a whole new part of the red terrain. Springer wrong a number of times, good, for it means that I may be out longer before I have to work. Ready to face the week strapatser. Ready for anything. Quick shower and then into the mist at work. Looking forward to next måndagsmorgon.

Tänkte ni också på Henrik Schyffert när ni läste det?

Kroppen - en gåva från Gud

Kroppen börjar återhämta sig, min upplevda ålder (som i söndags låg närmare 120år) börjar långsamt återgå till 27, jag kan gå i trappor igen, men mina stortånaglar ser fortfarande förskräckliga ut. Det är nu det är dags att tacka kroppen för att den klarade av helgens galna bravader. Tänk vad otroligt avancerad kroppen är ändå. Alldeles för avancerad för att vara resultatet av miljontals år av evolution från en bakterie eller cell. Jag är inte en slump.

Precis som när vi tankar bilen och är noga med att hälla rätt bensin i tanken så mår kroppen bäst av att få det bästa bränslet för att fungera till 100%. Jag förstår inte människor som är mer rädda om sin bil (som är tillverkad i en kinesisk fabrik tillsammans med 100 000 andra exakt likadana bilar) än sin egen kropp (som är snillrikt designad och helt unik i hela universum). Det är inte så konstigt att välfärdssjukdomarna sprider ut sig när folk tankar kroppen med snabbmat full av mättat fett, läsk med onaturliga sötningsmedel, och onaturliga tillsatser i halvfabrikat istället för att go back to basic och äta egenlagad mat. Självklart äter jag också 'dåligt' bränsle ibland, men faktum är att jag märker skillnad i kroppen när jag har ätit bra mat. Jag kan prestera 100% när jag tränar och tävlar och känner mig mycket piggare rent generellt. Sen finns det ju vissa som bara vill utnyttja sin kropp och kapacitet till 50%, och då är inte jag rätt person att bedöma vilket bränsle som är det bästa. Over and out.

Målgång

Två dagar kvar, knappt 44 timmar till start, nervositeten börjar komma krypande, osäkerheten runt om cykeln kommer att hålla, hur tjockt algbältet i kalmarsund är och om kroppen ska palla överhuvudtaget och allt annat man kan oroa sig för. Men ser verkligen fram emot lördag morgon kl 7.00, detta har jag väntat på, svettats för och lagt ner många träningstimmar på under de senaste 9 månaderna, nu är det dags att visa vad man går för, om man ska bli en järnman i rostfritt stål eller bara en rostig trädgårdstomte...

Så vad har jag för målsättning? Hmm, min målsättning just nu är väldigt annorlunda jämfört med vad jag hade siktet iställt på när jag anmälde mig till Järnmannen i början på året. För ett år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att köra en triathlontävling på Ironman-distans. Jag tyckte att sprint-distans var utmaning nog (750m/20km/5km) när jag bestämde mig för att testa KSS årliga triathlon på Ringö i slutet av Augusti. Men som många gånger förr så vänjer sig hjärnan vid vissa galna tankar ju mer man tänker på det, och från att först ha bestämt att jag ville testa en halv IM under 2008, så tog jag vid ett svagt ögonblick beslutet att när jag ändå skulle träna en massa cykling och simning, kanske man skulle passa på att testa hela distansen också under 2008....varför inte (jag tror att jag tänker lite annorlunda jämfört med de flesta andra som tänker "varför" istället för "varför inte", men det man inte har huvudet (förståndet att låta bli vissa saker) får man ha i benen).

Ted Ås (förra årets Kalmarvinnare, innehavare av banrekordet och favorit inför årets tävling) skrev på sin blogg att han hade ca 30 000 träningsminuter under 2008 fram tills nu, därför blev jag lite sugen på att kolla träningsdagboken hur många jag har...visade sig att jag har fått ihop 73 timmar löpning, 77 timmar cykel, 38 timmar simning och 10 timmar styrka hittils i år vilket bör bli runt 11 200 minuter, ganska hyfsat ändå men en bit ifrån de bästa ;)

Målsättning ja, jo när jag anmälde mig i början på året var min målsättning att överhuvudtaget ta mig i mål med livet i behåll. När våren började nalkas och jag kom igång med cyklingen och simningen ordentligt kände jag att det borde vara möjligt att simma 3860m på 1h20min, cykla 18 mil på 6h och springa en mara på 3h30min, det skulle betyda att jag hade 10 min till växlingar och toabesök för att klara 11 timmar. Fair enough. Sen körde jag Sövde halv-IM, och det gick mycket bättre än väntat, så nu har min hjärna börjat jobba på högvarv igen för att räkna tider hit och dit vad som kan vara möjligt. 10:30 hade ju varit kul att komma under om allt klaffar, och jag tror inte det är omöjligt. Om allt går bra kanske det till och med går att komma ner närmare 10 timmar, läskigt. Så min officiella målsättning är 10:30, men om allt klaffar och allt känns bra kan simningen gå på 1h10min, cyklingen på 5h20min och löpningen på 3h25min, vilket betyder att jag har 5 min över för växlingar etc...tufft mål, men som gunde säger 'Ingenting är omöjligt'. Vi får se...ska bli kul iallafall...och det är det viktigaste.

Att missa målet, och att uppskatta vägen

På väg mot målet i Kusthalvmaran 2008...

Drömde om Järnmannen i natt, och av någon anledning vaknade jag hela tiden, precis som om jag var nervös i sömnen och inte kunde slappna av. Det är nu jag börjar inse att det faktiskt bara är lite drygt 3 veckor kvar, och i helgen ska jag köra genrepet, en triathlontävling i Sövde på halv-ironman-distans. Har kört vila / äta mycket-taktiken de senaste dagarna för att låta benen vila inför kommande strapatser. Antar att jag får köra samma taktik efter loppet på söndag, 1.9km simning, 9 mil cykel och 21 km löpning tillåter nog ingen annan taktik, åtmistone inte under nästa vecka. Fast får väl fortsätta beta av öar i min Zoot-våtdräkt medan benen återhämtar sig.

När jag kollapsade på Sthlm marathon förra året var jag väldigt missnöjd med mig själv för att jag hade missat målet som jag hade haft under hela våren. Varför gick jag ut så fort, varför drack jag inte mer på varje station, och varför hade jag ingen keps med mig (inte konstigt att jag fick solsting om jag sprang utan keps i solen i 28-gradig hetta)??? Förberedelserna hade varit bra, och formen var god, och det var inte förrän långt senare jag insåg att VÄGEN till målet (inkl ständig träningsverk i benen, ett långpass i nya skor som gjorde att jag tappade nageln och många karaktärsbyggande(?) intervallpass) faktiskt var lika betydelsefull som att klara själva målet. Så fort jag insåg det kunde jag utnyttja denna insikt till att (med hjälp av maratonträningen) slå pers på halvmaran och springa min första ultramaraton. Så vad är lärdomen av detta? Jo, att det självklart är livsviktigt att ha olika mål i livet (alldeles för många utnyttjar inte sin fulla kapacitet för att de helt enkelt inte provar sina gränser, vilket är synd eftersom det är ett bra sätt att utvecklas som människa), MEN att vägen till målet ibland kan vara minst lika viktig, utmanande och rolig som att klara själva målet.

Försöker njuta så mycket jag kan av vägen mot mitt nuvarande mål, för skulle jag av någon anledning missa det (giltiga anledningar är drunkning, brutet ben eller cykelhaveri, allt annat kan man kämpa sig igenom) så har jag iallafall haft kul under vägen.

Träningstävling med KSS

Kul med träningstävling, denna gången på sprintdistans på Trummenäs, slutade på 2a plats. Det är jag som ser ut som ett lingon!

Ö-utmaningen, mardrömmen och lite annat

Benen känns tunga. 13 mil på cykeln igår i ett lyckorus efter att ha satt på ett nytt gult och snyggt framdäck från Michelin efter lördagens mega-punka (hela däcket smällde) satte sina spår...spädde på det med lite löpning i morse också. Mindre än 2 månader kvar nu och jag ser fram emot Järnmannen med skräckblandad förtjusning.

Nästa roliga event blir Mardrömmen i Rödeby nästa vecka, 9km löpning i slalombacke, kärr och genom Rödebyån, bilden kommer från förra årets upplaga där jag kom 3a.

Har även klurat lite på ett litet träningsprojekt inför Kalmar för att träna på open water-simning lite mer, än så länge finns det bara i mitt huvud och kan väl kallas Ö-utmaningen eller något liknande. Eftersom Karlskrona är uppbyggt på öar kunde det ju vara kul att testa att simma runt några av dem (iallafall de små och medelstora). Långö, Saltö, Dragsö, Ekholmen bör ju inte vara några problem, sen kommer vi till de medelstora, kanske Fäjö och Säljö vore överkomligt också..vi får se, blir ett bra projekt för första semesterveckan i juli.

Heja Sverige och Holland i fotbolls-EM !

Nära naturen

Var 10m ifrån att köra på en stor älg med cykeln igår på vägen hem från jobbet, med solglasögon i skuggiga partier mellan Johannishus och Hasslökrysset med fokus på att hålla hög hastighet såg jag först inte älgen alls. Det var först när jag såg mötande bilar sakta in som jag förstod att något inte stod rätt till...uppenbarligen lyckades inte bilarna skrämma älghonan men när jag kom flåsandes bara 10 m från henne fick hon fart. Tur för mig det, för annars hade jag fått cykla vidare med trasigt framhjul och älghår i munnen :) hur som helst, det är en skön känsla att vara så nära naturen, blev nästan attackerad av en svan också när jag tog mig en kort simtur utanför Dragsö på kvällen.

/Chris the animal lover