Varför blir vi aldrig nöjda? Och är det bra eller dåligt att vi aldrig blir nöjda? Å ena sidan finns ju risken att vi tittar för mycket framåt så att vi glömmer att njuta av NUet, men å andra sidan så är det ju just avsaknaden av att känna sig helt nöjd som gör att vi driver saker framåt och utvecklar oss själva. Två sidor av samma mynt, ett mynt som är värt att tänka över i dagens stressade samhälle.
En intressant blogg som jag hittade om just detta är Nextopia. En ekonomiprofessor, något oortodox med långt hår och helskägg (är det inne att ja långt hår om man är ekonom förresten, Anders Borg har ju också det??) som har skrivit en bok och bloggar om Nextopia, det nya förväntningssamhället som snurrar allt snabbare.
Själv tror jag att det är livsviktigt att lära sig leva i nuet och uppskatta det som händer JUST NU och ta tag i saker och ting IDAG snarare än att tänka "jag gör det imorgon". Men samtidigt är det också livsviktigt att kunna titta framåt och planera och drömma om var man vill vara om 3 år eller 10 år. Man kan alltså inte sätta sig ner på marken helt plötsligt och bara vara nöjd med sig själv. Var det inte någon politiker som efter att ha genomfört någon bra reform sade någonting i stil med "jag är stolt men inte nöjd", med undermeningen att han/hon var glad över att ha lyckats med reformen, men tyckte att det fortfarande fanns många fler saker att förändra och se fram emot. Kanske ett av de klokaste citaten jag har hört en politiker säga på länge (om vi bortser från mamma ;)...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej, Det var Pär Nuder som satte "Stolt men inte nöjd" som titel på sin bok. Jag har inte läst den men däremot recensioner av den. En del tror att syftet med boken var att "ge igen" lite till sina forna regeringskollegor Göran och Mona efter att Mona lyfts fram som efterträdaren till Göran. Pär kände sig förmodligen lite orättvist behandlad, han hade slitet hårt och tyckte att han gjort många uppoffringar men att han inte fick så mycket kredit i efterhand. Alltså kanske han hade ett behov att ge sin version av verkligheten efter att bl a Göran fått en hel dokumentärserie med Erik Fichtelius där Göran oemotsagd fick möjlighet att tycka till om sina gamla arbetskamrater och ge dem ett och annat knivhugg i ryggen (tyckte i alla fall jag).
Ditt resonemang om att leva i nuet, vara 100% glad och tacksam för "as is" men ändå inte förlora drömmen, tycker jag är precis i linje med hur jag själv känner / Daddy Cool
Skicka en kommentar