Formen är på topp

Med risk för att förstöra många löpares träningsfilosofier så kan jag helt enkelt konstatera att 2-3 löppass och 2-3 cykelpass per vecka är en BÄTTRE uppladdning för långdistanslöpning än bara 4-6 löppass. Jag är det levande beviset. Sprang igår min snabbast halvmara någonsin (1.16.51) efter ett år av sporadisk löpträning mixad med cykling och simning. Tror triathlon är den ultimata träningsformen för ALLA vare sig man vill hålla sig i generell form (alla kan simma(?), cykla och springa) eller spränga sina gränser på utmanande tävlingar...och uppenbarligen den bästa träningen om man vill bli en bättre löpare.

Tillbaka till kusthalvmaran. Benen kändes en aning tunga innan start och hann bara med ett par kilometers uppvärmning men jag tänkte att det säkert skulle släppa när väl startskottet gick. Det gjorde det. Jag var lite osäker på mina medtävlandes planerade tempo så jag försökte springa på känsla de första kilometrarna och kolla klockan vid varje kilometermarkering snarare än att ta rygg på någon speciell person. Det var nog ett klokt beslut. Vinnaren från förra året och en annan löpare från team blekinge som jag visste var duktig släppte direkt och jag började bli orolig att jag hade startat för snabbt, framför mig hade jag 3 löpare som jag inte hade någon aning om hur snabba de var.

Fortsatte köra på känsla och struntade i att kolla på klockan hela tiden. Passerade 10km på 36.15 och det kändes ok, fast de som hade sett mig vid 10-11 km sade efteråt att jag såg trött ut. Efter lite energidryck vid 11km blev jag nog lite piggare för nu började jag ta in på 3an (och såg inte längre någon bakom). Med hejaklackande från Sara, Emelie, Andreas, Irene, Fredrik, Per, Agga, Gabriel, Mamma och Pappa längs vägen blev resten av loppet ganska njutbart (om det nu kan vara njutbart att springa 21 km i 3.39-tempo) och vid 18km spurtade jag förbi löparen som låg 3a (taktiken var att öka tempot lite extra just när jag passerade så att han inte skulle kunna ta rygg och det funkade), vid 19km kollade jag på klockan och såg att den stod på 1.09.30, med de två avslutande kilometrarna i 3.35-tempo och de avslutande 100m på 20 sek skulle jag ha chans att slå mitt PR (1.17.12) så jag bestämde mig för att försöka. Och det gick. Benen protesterade inte. Och som sagt, den bästa träningen för långdistanslöpning är uppenbarligen inte långdistanslöpning, utan triathlonträning...