Starten gick och jag hängde på två killar som bara skulle springa halvmaran men som höll ett bra tempo. Efter ett par kilometer upptäcker vi alla tre att markeringarna har upphört och att vi troligen har sprungit fel. Bara att vända tillbaka. När vi kom tillbaka till korsningen där vi hade valt fel väg hamnade vi mitt i fältet, och jag hade ingen aning hur långt efter ledaren i marathonklassen jag var. Mitt lilla misstag hade kostat en extra kilometer och drygt 4 minuter. Alltså hade jag precis förvandlat en mara till en ultra genom att ofrivilligt förlänga banan med en kilometer :)
Jag gick in i hunting mode och började plocka placeringar. Dock var det lite frustrerande att inte veta alls hur långt efter täten jag låg och hur många placeringar jag hade upp till toppen. Efter ca 15 km kom jag ifatt en kille som kände igen mig från Ursviks Ultra. Det visade sig att det var killen som hade tagit 3e-platsen i Ursvik. En bra kille att hänga på alltså. Vi småsnackade om allt möjligt och det var riktigt skönt att ha någon att dela den underbara naturupplevelsen med. Efter halva loppet när vi gick in för varvning ropade jag till funktionärerna för att få reda på var i fältet vi låg. Visade sig att vi låg 6a och 7a. Jag kände mig pigg och gick upp och drog direkt efter varvningen, tänkte ge jagandet ytterligare en chans för att se om jag kunde fånga in 5an. Vid 28km stod en hejaklack och jag frågade hur långt efter 5an de trodde att vi var. Vi var 5 min bakom närmaste man. 5 minuter är ganska mycket när man bara har 14 km kvar så jag insåg att det antagligen skulle bli en 6e plats för mig idag. Jag kände mig pigg och min nuvunna kompis Niklas fick slita för att hänga på. Dessutom visste jag att det inte är många som slår mig i en eventuell spurt så 6e platsen började kännas relativt säker.
Jag sänkte tempot en aning och försökte njuta lite av upplevelsen, naturen och solen istället. Tänk att kunna njuta efter 30 km löpning trots värkande ben och skavsår på tår och fötter. Det var dagens skönaste känsla. Helt plötsligt såg jag en gående kille lite längre fram i en uppförsbacke. Jag insåg att medan jag sprang där och njöt av livet hade vi plockat in 5 minuter på bara några kilometer. Vi dundrade förbi och plötsligt var jag uppe på en 5e plats. En stund senare släppte Niklas mig och jag gick återigen in i njutar-mode, eftersom jag kände mig ganska nöjd med insatsen att hämta upp ett misstag till en 5e plats på SM. Med 3 km kvar till mål sliskade jag i mig den gel som legat i den obligatoriska väskan hela vägen. Med en liten extra energikick är det möjligt att jag omedvetet ökade tempot igen för helt plötsligt såg jag ryggtavlan på ytterligare en löpare längre fram. Han höll bra tempo och jag fick kämpa lite för att ta mig ifatt. Han verkade ganska överaskad av att jag kom ifatt honom. Jag lade mig i rygg och i nästa nerförsbacke försökte han dra ifrån igen (nerförlöpning är min svaghet och det märkte han). Jag bet i och visste att i en eventuellt spurt skulle han inte ha en chans :) Sen blev det plant/svagt motlut och då drog jag på och han var tvungen att släppa. Nöjd med dispositionen av loppet trippade jag i mål på en fjärdeplats på en sluttid som var 12 minuter snabbare än vinnartiden förra året. Resultat.
Resten av helgen spenderade Sara och jag längs Bohusläns vackra kust.
8 kommentarer:
Fantastiskt!!!!!/ Mamma
haha roligt att läsa hur tokigt & bra det blev=)Det var överraskande att läsa att du kunde njuta och inte låta vinnarinstinkten ta över!
Du hade 3 ruggigt bra "runners" framför dig. Bakom dig hade du också många bra killar så det gjorde du grymt bra. Vad blir nästa mål?
Jonas>> Nästa mål, ett par månaders hårdsatsning på triathlon med Kalmar järnmannen som huvudmål. Sen en ny ultramara till hösten. Vilken Jonas är det jag skriver till?
shit vilket lopp Christian, låter som en fantastisk känsla!
stort grattis till bra placering och grym disposition!
din nästa utmaning:
Gå upp 10kg på 10 veckor.
;-)
haha, det blir en svår utmaning för mig alexander, min ämnesomsättning är sjuk :)
när springer du halvmaran? Göteborgsvarvet 2010?
Jonas från Karlstad är det, hittade din blogg när jag sökte på trail-SM. Du måste kunna gå långt i triathlon eftersom du inte hållit på så länge. Känner till Jerker Mattson här från Karlstad som var SM tvåa, ett år på IM-distansen.
Kör hårt!!
Grymt Christian! Typiskt att du skulle få stryk av en gammal klubbkamrat. Fast Patriks rygg hade varit bra att gå på om du ville springa snabbt på första varvet, istället för att springa vilse med halvmarathonlöpare... Fast det är lätt att vara efterklok när man sitter framför datorn. Kul att du kan springa i terräng numera. Det ska jag prova att göra mer. Såg ut på bilderna som om ni hade det bra på västkusten - kul. Lycka till med träningen så hörs vi!
Micke S
Skicka en kommentar