Semesterns sista dag

De senaste 3 månaderna har varit mitt livs längsta semester. Visserligen utan semestertillägg och med något mindre pengar på lönekontot än förut. Men jag har försökt att njuta trots osäkerheten om hur länge semestern skulle vara (=när jag skulle hitta ett nytt jobb) . Med vetskapen om att min framtid och livet i allmänhet vilar tryggt i Guds hand, har det varit ganska lätt att se de senaste månaderna som semester snarare än att bli panikslagen över en oviss framtid. Tryggheten att veta att det finns någon med makt över allt på jorden som älskar lilla mig och vill mitt bästa är större än all oro i världen. Därför känner jag mig också säker på att det nya jobb som från och med måndag blir min nya heltidssysselsättning (tillbaka till träning på fritiden, grrrr) kommer att bli roligt, utmanande och utvecklande. Key Account Manager på Appello Systems AB i Göteborg så det blir veckopendling framöver.

Under sista lediga veckan passar jag på att toppa semestern med en sista veckas hårdträning som grädde på moset. Formen är bättre än någonsin coh snart får Sveriges triathlonelit se upp...nåja har väl en bit kvar dit, men avståndet krymper sakta men säkert. Sitter på balkongen och mumsar på en apelsin, det är sommarvärme, och dagens 2 träningspass är redan avklarade. Kickstartade dagen med ett 2-timmarspass på cykel med Fredrik N, min oas i triathlonöknen, kajplats i stormen och sim- och cykelpolare nummer uno på senaste tiden. Vi avslutade rundan med fika på Nyfiket. Viktigt med kolhydratspåfyllning direkt efter passet :)

Efter en kort löpning och 30 min styrka på Friskis och Svettis, blev det lunch på balkongen i eftersvettningsmode (tröja och strumpor av). Sen tog jag tillfället i akt att hälsa på lillebror Andreas som passande nog praoar på Waynes Coffee i två veckor. Cappucino, mini-biscottis och DN. In tha sun. Ja jag är ganska nöjd med min semester. Och tur är väl det för i sommar lär det inte bli mycket av den varan. Njut av solen och låt bli tändstickorna ikväll. Happy Valborg!

En glimt av David Batra från Big Comedy 2009

Var på Big Comedy i fredags med Sara, kul med julklappar som varar länge...Henrik Schyffert och Johan Glans och Peter Wahlbäck var bäst...men Petra Mede, vad ska man säga, HITTA ETT NYTT JOBB! Det enda klippet som än så länge har lagts ut på UT är en kort sekvens med David Batra. 

Grattis Karlskrona

Nu har stans första riktiga sushibar öppnat. Invigde den igår med världsnyheten bland sushi, "Blekinge", Ura Makirulle med rökt lax, philadelphiaost, avokado, gräslök och pressad lime. Alltså något som ALLA borde prova, även om ni inte gillar rått. Förresten borde de ha följande slogan: "Sushi Bar - rått är gott :)", funkar bara på svenska.

Han kom inlinkande på radion i flip-flop-skor...

...för en stund sedan med omlindade stortår. Ja, den fina (?) presentationen fick jag när jag tidigare idag blev inkallad på intervju i Radio Blekinge P4 till programmet Frekvens. Efter 17 minuter (presentationen efter 3 min) kommer inslaget. Håll utkik i Sydöstran imorgon ni som bor i Blekinge.

Ursviks Ultra

Klockan 0.00 gick startskottet. Efter en rolig dag med Marcus i Sthlm city med sushi, biobesök och glassande i solen tog jag Marcus bil och styrde mot Ursviks Motionsgård för vad som skulle komma att bli den längsta natten i mitt liv. En natt fylld av smärta, glädje, böner, lera, sumpmark, månsken och soluppgång. Helt klart en av de nätter jag kommer komma ihåg för resten av livet. Redan efter några kilometer trampade jag snett och vänsterfoten började värka. En lätt stukning med 72 km kvar var ju inte riktigt vad jag hade hoppats på. Efter en enkel bön och iskallt vatten upp till anklarna när jag passerade banans första äng så kändes foten ändå helt ok och jag fortsatte. Efter ett varv (15km) var smärtan i foten borta. Det var ganska trevligt att småsnacka lite med andra, bl.a. sprang jag första varvet med en kille som tre veckor tidigare hade sprungit ett 8-milslopp i Paris och som också skulle köra järnmannen i Kalmar i sommar. Banan var mycket tuffare än jag hade förväntat mig och bara 1/3 var upplyst med elljus. Mängden lera och djupa vattenpölar var också en faktor som jag inte hade väntat mig. Men uppenbarligen hade tjälen precis gått ur marken. Till en början försökte jag undvika vattnet och gyttjan men jag insåg snart att det inte var någon idé. Det var bara att klafsa på. I en backe var det fortfarande is. Med andra ord var jag tvungen att ta det ganska försiktigt för att inte slå upp stukningen igen eller stå på huvudet. Det krävdes dubbla pannlampor för att kunna springa ordentligt så jag hade en på huvudet och en i handen. 

Efter två och ett halvt varv kändes det väldigt tungt. Snart 40 km avverkade och nästan halva loppet kvar. Benen började bli stela och jag började bli trött i huvudet. Efter 3 varv bytte jag camelbacken mot vätskebälte och satte igång iPoden för att kicka igång huvud och kropp. Och det funkade för 4e varvet kändes lite bättre, och när jag vid sista varvningen kunde slänga av mig pannlampor inför ett sista varv i soluppgång fick jag ny energi och avslutade med ett varv som gick 10 minuter snabbare än det näst sista. Kostade t.o.m på mig en spurt på slutet och ett leende vid mållinjen. 7.22.40 blev sluttiden och jag hamnade till slut på en 5e plats. Mission accomplished.

Idag betalar jag priset med ömma tår, stela leder och extrem träningsvärk. Men som jag alltid brukar intala mig själv. Pain is temporary, pride is forever.

I mål med lera överallt

Äntligen. En mycket tuffare bana än förväntat och stora lerpölar och blöt myrmark. Efter 5 min var jag dyngsur om fötterna men det var bara att klafsa vidare. Gick i mål på 5e plats (enligt funktionärerna) på 7.23 typ men det satt långt inne. Dags att sova ett par timmar. Zzz

Smaklöksfest i huvudstaden

Upp till bevis

Bara 2 dagar kvar nu tills det är dags för vad som kan komma att bli det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv. Ursviks Ultra, 75 km terränglöpning mitt i natten. Vi får se om det slår järnmannen från förra året. Trots att totaltiden jag kommer vara igång är kortare så är det ju samma rörelse i över 7 timmar, vilket bäddar för en större utmattning, muskelnerbrytning och mental leda. Men jag ser fram emot det. Ska bli väldigt kul. Just nu är det 37 män och 5 kvinnor anmälda. Med dubbla pannlampor, två par löparskor, dubbla vätskeanordningar (bälte och camelback som jag tänker växla mellan), en massa hemmagjorda energikakor, en fulladdad Ipod och en mobil (om det är någon som vill smsa hejningar för att väcka mig ur min sleep-running-koma under natten och kanske för en och annan bloggpost längs vägen), är jag redo. Om du vill sympatilyssna på samma musik som jag kommer ha i öronen längs vägen har jag gjort en spellista för Spotify som är en kopia av musiken i Ipoden. Klockan 0.00 natten mellan lördag och söndag smäller det. Jag har tre mål...för det första att ta mig i mål överhuvudtaget...för det andra att göra det på runt 7.30 timmar...för det tredje att ta en topp 5-placering. Men egentligen handlar det väl mest om att överleva. Spring för livet!

Colting som hälsominister

Jonas Colting, en av Sveriges bästa  och genom tiderna framgångsrikaste triathleter har genom 15 års empirisk (med sin egen kropp) erfarenhet många intressanta poänger som bör lyftas upp i ljuset angående hälsa, kost och träning. Alla bör läsa, begrunda och ta till sig. Här är artikeln från Runners World. Sverige behöver en Hälsominister som genom kunskap, erfarenhet och modet att stå upp emot livsmedelsindustrins processade halv- och helfabrikat, margariner och raffinerade produkter kan vända den negativa hälsotrenden i landet. Och som prioriterar mer gymnastik och lärande om kost och hälsa i grundskolan och större anslag till idrottsföreningar. Fokus för en hälsominister bör inte bara vara förbättrad sjukvård, för med tillräckligt bra proaktiva åtgärder så slipper ju folk bli så sjuka så att vårdköerna exploderar och patienterna får ligga i korridorerna. Ut med Maria Larsson, in med Jonas Colting.