Målgång

Två dagar kvar, knappt 44 timmar till start, nervositeten börjar komma krypande, osäkerheten runt om cykeln kommer att hålla, hur tjockt algbältet i kalmarsund är och om kroppen ska palla överhuvudtaget och allt annat man kan oroa sig för. Men ser verkligen fram emot lördag morgon kl 7.00, detta har jag väntat på, svettats för och lagt ner många träningstimmar på under de senaste 9 månaderna, nu är det dags att visa vad man går för, om man ska bli en järnman i rostfritt stål eller bara en rostig trädgårdstomte...

Så vad har jag för målsättning? Hmm, min målsättning just nu är väldigt annorlunda jämfört med vad jag hade siktet iställt på när jag anmälde mig till Järnmannen i början på året. För ett år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att köra en triathlontävling på Ironman-distans. Jag tyckte att sprint-distans var utmaning nog (750m/20km/5km) när jag bestämde mig för att testa KSS årliga triathlon på Ringö i slutet av Augusti. Men som många gånger förr så vänjer sig hjärnan vid vissa galna tankar ju mer man tänker på det, och från att först ha bestämt att jag ville testa en halv IM under 2008, så tog jag vid ett svagt ögonblick beslutet att när jag ändå skulle träna en massa cykling och simning, kanske man skulle passa på att testa hela distansen också under 2008....varför inte (jag tror att jag tänker lite annorlunda jämfört med de flesta andra som tänker "varför" istället för "varför inte", men det man inte har huvudet (förståndet att låta bli vissa saker) får man ha i benen).

Ted Ås (förra årets Kalmarvinnare, innehavare av banrekordet och favorit inför årets tävling) skrev på sin blogg att han hade ca 30 000 träningsminuter under 2008 fram tills nu, därför blev jag lite sugen på att kolla träningsdagboken hur många jag har...visade sig att jag har fått ihop 73 timmar löpning, 77 timmar cykel, 38 timmar simning och 10 timmar styrka hittils i år vilket bör bli runt 11 200 minuter, ganska hyfsat ändå men en bit ifrån de bästa ;)

Målsättning ja, jo när jag anmälde mig i början på året var min målsättning att överhuvudtaget ta mig i mål med livet i behåll. När våren började nalkas och jag kom igång med cyklingen och simningen ordentligt kände jag att det borde vara möjligt att simma 3860m på 1h20min, cykla 18 mil på 6h och springa en mara på 3h30min, det skulle betyda att jag hade 10 min till växlingar och toabesök för att klara 11 timmar. Fair enough. Sen körde jag Sövde halv-IM, och det gick mycket bättre än väntat, så nu har min hjärna börjat jobba på högvarv igen för att räkna tider hit och dit vad som kan vara möjligt. 10:30 hade ju varit kul att komma under om allt klaffar, och jag tror inte det är omöjligt. Om allt går bra kanske det till och med går att komma ner närmare 10 timmar, läskigt. Så min officiella målsättning är 10:30, men om allt klaffar och allt känns bra kan simningen gå på 1h10min, cyklingen på 5h20min och löpningen på 3h25min, vilket betyder att jag har 5 min över för växlingar etc...tufft mål, men som gunde säger 'Ingenting är omöjligt'. Vi får se...ska bli kul iallafall...och det är det viktigaste.

Sommarens varmaste helg

Så nu var de 2 semesterveckorna slut, och med facit i hand måste jag erkänna att vi valde helt rätt veckor vädermässigt. Första veckan på Fäjö bjöd på molnigt väder om man befann sig en bit från kusten, men eftersom vi bodde vid havet hade vi sol nästan hela tiden. Förra veckan var nog den varmaste på länge i Sverige (iallafall den varmaste på två år). Som den badguru (fri tolkning av Mickes kommentar att jag är bra på att beacha) jag är finns det bara ett problem med varmt väder, det medför algblomning. Därför vill jag slå ett slag för kallt vatten. 19 grader är perfekt. Speciellt när det är över 30 i luften. Vilket det var igår när Sara och jag var på Tjurkö hela dagen. En dags stekande med en ny bra bok (the Alchemist), gatuköksmat (ja Tjurkö är bushen fast vid havet) och medhavd fikakorg (ja vi är svenskar) var en perfekt avslutning på semestern.

Förra veckan var Micke och Frida på besök, och Karlskrona visade sin bästa sida (25 grader och sol), som vi försökte förmedla på bästa sätt genom att hänga på Långö, äta fisklunch på Saltö fiskeri, glass på glassiären och promenad runt Stumholmen. Det var kul.

I lördags hyrde vi (Martin S, Jerry, Markus) kajaker på Långö och paddlade runt Dragsö, Saltö och Långö. Väldigt kul. Martin välte 3 ggr, vi andra lyckades hålla oss relativt torra. Ett grymt sätt att komma nära naturen och havet på ett helt annat sätt än med motorbåt. Rekommenderas som lördagsaktivitet!

På lördagskvällen åkte jag, Sara, Mardn, Froidi och Agga till Oskarshamn för ett besök på Strandfestivalen. Highlights för kvällen tyckte jag var Markus Olssons högst orginella predikning om att våga vara sig själv, Jennie Abrahamsson (hon kommer nog vara känd inom ett år) och Blindside, som imponerande nog inte ställde in trots att sångaren Christian var magsjuk och sprang av scenen lite då och då för att spy. Riktigt röjigt. Fast höll mig en liten bit från mitten av röjhögen (?) för man visste ju inte om Christian skulle lägga en pizza mitt i en versrad. Och magsjuka är det sista jag vill ha nu inför årets stora utmaning på lördag. Jag kom undan konserten med en halvblå stortånagel som inte gör speciellt ont, så det får man väl vara nöjd med :)

Poängen med semester

Efter en solig och relaxing första semestervecka som till största delen tillbringades i svärsläktens (kanske ett ord som svenska akademin bör ta in i ordlistan :) stuga på Fäjö har även denna andra och sista semesterveckan inletts med fint väder. Skönt. Har hunnit med att samla såväl kulturpoäng (konstutställning i Sturkö kvarn), naturpoäng, bravurpoäng och turpoäng...

Naturpoäng, flera rundor med båten i Karlskronas skärgård.


Bravurpoäng, 14 mil med KSS i bra tempo, första timmen i regn.

Fredrik och Agga spelar ukulele för att förhöja den redan höga stämningen i båten. Turpoäng när det gäller vädret som har blivit bättre än ulovat varje dag den senaste veckan.


Sara, Emelie och Irene avslutade Fäjöveckan med att plocka moreller och göra morellsylt. Naturpoäng och bravurpoäng till dem!

Sen ett litet announcement, alla som är sugna på att testa triathlon bör anmäla sig här! Det blir årets event... http://www.karlskronasimsallskap.nu/index.php?name=anmalan

Halv-IM och att lära sig älska smärta

Så var genrepet med stort G avklarat, och det var bland det roligaste och jobbigaste jag någonsin har gjort. Det är nästan synd att kalla det ett genrep för bara själva tävlingen (Sövde triathlon, halv-IM) i sig var på riktigt (vilket genrep sällan är annars) och utgjorde ett stort mål i sig själv (för ett år sedan hade jag aldrig kunnat få för mig att simma 1900m, cykla 90km och springa 21km, åtminstone inte på samma dag, så visst var det ett mål i sig att klara det). Mer specifikt var målet att om inga missöden inträffade göra det under 5 timmar. Men låt oss börja från början.

Resan började på lördagseftermiddagen med gemensam resa med några andra från KSS (Per F, PerJ, Cecilia) ner till Sövde utanför Sjöbo. Vi skulle bo i ett vandrarhem på en camping, vilket var ganska trevligt, om man bortser från att hela huset hade extremt knarriga golv, ingen stabil temperatur (typ 30 grader när vi lade oss och typ 15 grader vid 4-tiden när täcket var avsparkat), och en snarkande lagkamrat (inga namn). Sov kanske runt 4 timmar totalt, delvis också med tanke på anspänningen inför loppet. Upp kl 7, pressa i sig massa mat (keso, drickyogourt, två mackor med philadelphiaost och en halv liter apelsinjos), packa ihop allt, dammsuga rummet, iväg till tävlingsområdet och incheckning av cykel och utrustning i växlingsområdet.

På kvällen innan hade vi kört cykelbanan med bil och jag hade blivit lite avskräckt med tanke på dålig asfalt (hur kul är det att köra ner i ett hål lite då och då) och mycket backar. Ett annat osäkerhetsmoment var vattentemperaturen. På lördagen hade den uppmätts till 21 grader, vilket (om temperaturen inte behagade att sjunka i Sövdesjön) skulle innebära att inga våtdräkter skulle vara tillåtna under simningen (antar att de var tillåtna på cyklingen och löpningen ändå för den som var lagd åt det hållet ;). För en medelmåttig simmare som jag (tänk att jag kallar mig själv medelmåttig, när jag för typ 9 månader sedan snarare skulle använt benämningen ´kass´ eftersom jag inte kunde crawla mer än 2 längder utan att få enorm syreskuld) ger vätdräkten lite välbehövlig flytkraft så jag höll tummarna för att nattens 15 grader (något positivt skulle det väl vara med att jag låg och frös halva natten) skulle sänka temperaturen i sjön. Och mina böner besvarades för på morgonen var temperaturen typ 20 grader.



Tog plats mitt i fältet innan simstarten (helst skulle jag ju undvika brutet näsben (genom att ligga bakom någon långsam) eller att bryta någons annans näsben (genom att ligga framför någon snabb)). Det visade sig att jag hamnade ganska rätt direkt och efter en stund tunnades fältet ut och jag kunde simma på ganska ostört. Simningen flöt (!) på ganska bra och det blev aldrig superjobbigt.



Vid varvningen hörde jag lite hejarop från KSS-supportrarna (Fredrik, Hanna, Cecilia, Nikodemus ("Heja Chrille" måste vara hans första ord, eller?;)) och det gav mig lite ny energi trots igenimmade glasögon. Hade aldrig någon koll på tiden men det var ganska skönt att bara köra på känsla med en liten spurt på slutet. Upp på stranden, av med mössan, ner med våtdräkten och in i växlingsområdet, växlingen gick hyfsat smidigt och sen var det bara att tuta och köra. Priset för billigast cykel hade jag redan tagit hem så nu var det upp till bevis för att bevisa att triathlon inte är en materialsport.




Cyklingen rullade på bra och det var riktigt kul att fräsa förbi triathleter med diskhjul och aerohjälm på min Busetto med stålram och kassa hjul. Det gav en liten extra kick varje gång, haha. Som bilden nedan visar hade jag kul nästan hela cyklingen. Jag lyckades hålla relativt jämnt tempo alla 3 varven, även om jag släppte av lite på slutet för att förbereda inför löpningen. Totalt tryckte jag i mig (vilket uppenbarligen var ganska mycket jämfört med mina mer rutinerade lagkamrater) 3 energikakor och 2.5 flaskor sportdryck.




Växlingen till löpningen gick smärtfritt. Jag kostade på mig att knyta skorna ordentligt och glömde inte kepsen (misstaget från Sthlm maraton förra året har jag gjort för sista gången). Hade ingen koll alls på tiden (glömde kolla cykeldatorn innan jag steg av) med fortsatte bara att köra på känsla, vilket var riktigt skönt. På väg ut på löpmomentet på bilden nedan.




Passerade direkt ett par personer och försökte trippa extra lätt förbi för att sänka dem lite extra ;) De 21 kilometrarna var uppdelade på 4 varv och lyckades hålla 21 minuter på alla varven i stort sett, vilket var kul men plågsamt. Förstod att Rikard (förste KSSare) hade tappat när jag inte längre såg honom i samband med vändpunkten på 3e varvet, och jag började bli orolig för att något hade hänt.




På nästa varv mötte jag en gående och helt slut lagkamrat och försökte heja på så gott det gick. Trots en liten slutspurt (hade damsegrarinnan precis framför mig som morot) lyckades jag aldrig komma ifatt Rikard, men bara knappt en minut efter i mål var jag mer än nöjd ändå. Mitt tidsmål hade ju trots allt krossats med över 25 minuter. Sluttiden i mål blev 4.34.28 (29.50/2.37.30/1.24.36) vilket gav en 12e plats totalt (9a i Seniorklassen, fick stryk av 3 40+are) av ca 115 startande män. http://gallery.josnet.se/trisyd/motri/nyamotri/resultat2008.xls




KSSare i målområdet, frv Rikard, jag, Per F och Per J och någon okänd snubbe i mitten.

Trots en relativt smärtsam upplevelse innehöll loppet en hel del ´halleluja moments´och jag njöt av stämningen, utmaningen, upplevelsen och av att kroppen klarade påfrestningen. Jag tror vägen till framgång är att köra på känsla (snarare än slaviskt efter klocka) och att försöka njuta så mycket det går på vägen. Ser fram emot Kalmar. Då ska kroppen klara dubbla distansen, och förhoppningvis ska jag kunna njuta lite under tiden där också...

Att missa målet, och att uppskatta vägen

På väg mot målet i Kusthalvmaran 2008...

Drömde om Järnmannen i natt, och av någon anledning vaknade jag hela tiden, precis som om jag var nervös i sömnen och inte kunde slappna av. Det är nu jag börjar inse att det faktiskt bara är lite drygt 3 veckor kvar, och i helgen ska jag köra genrepet, en triathlontävling i Sövde på halv-ironman-distans. Har kört vila / äta mycket-taktiken de senaste dagarna för att låta benen vila inför kommande strapatser. Antar att jag får köra samma taktik efter loppet på söndag, 1.9km simning, 9 mil cykel och 21 km löpning tillåter nog ingen annan taktik, åtmistone inte under nästa vecka. Fast får väl fortsätta beta av öar i min Zoot-våtdräkt medan benen återhämtar sig.

När jag kollapsade på Sthlm marathon förra året var jag väldigt missnöjd med mig själv för att jag hade missat målet som jag hade haft under hela våren. Varför gick jag ut så fort, varför drack jag inte mer på varje station, och varför hade jag ingen keps med mig (inte konstigt att jag fick solsting om jag sprang utan keps i solen i 28-gradig hetta)??? Förberedelserna hade varit bra, och formen var god, och det var inte förrän långt senare jag insåg att VÄGEN till målet (inkl ständig träningsverk i benen, ett långpass i nya skor som gjorde att jag tappade nageln och många karaktärsbyggande(?) intervallpass) faktiskt var lika betydelsefull som att klara själva målet. Så fort jag insåg det kunde jag utnyttja denna insikt till att (med hjälp av maratonträningen) slå pers på halvmaran och springa min första ultramaraton. Så vad är lärdomen av detta? Jo, att det självklart är livsviktigt att ha olika mål i livet (alldeles för många utnyttjar inte sin fulla kapacitet för att de helt enkelt inte provar sina gränser, vilket är synd eftersom det är ett bra sätt att utvecklas som människa), MEN att vägen till målet ibland kan vara minst lika viktig, utmanande och rolig som att klara själva målet.

Försöker njuta så mycket jag kan av vägen mot mitt nuvarande mål, för skulle jag av någon anledning missa det (giltiga anledningar är drunkning, brutet ben eller cykelhaveri, allt annat kan man kämpa sig igenom) så har jag iallafall haft kul under vägen.

Do you feel trapped?

http://dean.runnersworld.com/files/Fly.wmv

There is always a light in the tunnel :)

Träningstävling med KSS

Kul med träningstävling, denna gången på sprintdistans på Trummenäs, slutade på 2a plats. Det är jag som ser ut som ett lingon!

Därför är Playstation 3 bättre än Xbox360 och Nintendo Wii